नेपाली साङ्केतिक भाषा

विकिपिडिया, एक स्वतन्त्र विश्वकोशबाट

नेपाली सांकेतिक भाषा (अथवा नेपाली साँकेतिक भाषा, अङ्ग्रेजी : Nepali Sign Language) नेपालको राष्ट्रिय सांकेतिक भाषा हो।

नेपाली सांकेतिक भाषाको इतिहास[सम्पादन गर्नुहोस्]

नेपाली सांकेतिक भाषा एउटा नयाँ भाषा होला।

नेपाली सांकेतिक भाषाको सामाजिक अवस्था[सम्पादन गर्नुहोस्]

नेपालमा बहिकाहरूले धेरैजसो मातृभाषा जस्तै प्राकृतिक रूपले नेपाली राष्ट्रिय सांकेतिक भाषा सिक्न पाउँदैनन्। स्यायद बहिकाहरूको प्रतिशत मात्र अर्को बहिकाहरू हिने परिवारमा जन्मिन्छन्। यस माथि, गाउँ-गाउँमा बस्ने बहिकाहरू धेरैजसो नेपाली सांकेतिक भाषा बोल्ने बहिकाहरूलाई भेट्ने मौका पाउँदैनन्।

नेपाली सांकेतिक भाषाको ऐतिहासिक वंशविज्ञान[सम्पादन गर्नुहोस्]

नेपाली सांकेतिक भाषाको ऐतिहासिक वंशको बारामा तिन वटा प्रचलित सिद्धान्त छन्।

(१) नेपाली सांकेतिक भाषा भारतीय सांकेतिक भाषासँग एकै भाषापरिवारमा सम्बन्धित छ (Woodward १९९३)[१]

(२) नेपाली सांकेतिक भाषा, दिल्ली सांकेतिक भाषा, मुम्बाई सांकेतिक भाषा आदि जस्तै, भारतीय सांकेतिक भाषा(अथवा Indo-Pakistani Sign Language)को एउटा बोली मात्र हो (Zeshan २००३[२], २००५[३])

(३)नेपाली सांकेतिक भाषा र भारतीय सांकेतिक भाषा भाषापारिवारिक सम्बन्ध छैन। यो सिद्धान्त अनुसार दुईटा सम्भावना छ। One likely alternative is that Nepali Sign Language was never a member of a proposed Indo-Pakistani Sign Language family, and all supposed cognate signs are either the result of borrowing (remember that English despite its extremely high percentage of Romance loanwords remains a Germanic language), or a shared South Asian gestural base (which Zeshan herself alludes to as an area which needs further research (Zeshan २००५: ३२२)[१०], or of chance similarity. Another likely alternate conclusion is that, although Nepali Sign Language may have at one time been a part of such a family, subsequent rapid evolution (such as also seen in "new" emerging sign languages such as Nicaraguan Sign Language[४][५]) has so modified the language that it can no longer be considered as such (Morgan २०१२)[६]

नेपालको अन्य सांकेतिक भाषाहरू[सम्पादन गर्नुहोस्]

नेपाली सांकेतिक भाषा बाहेक, नेपालमा तिन वटा गाउँको सांकेतिक भाषा (अङ्ग्रेजी : village sign languages) यी तिन वटा सांकेतिक भाषा (१) Jhankot सांकेतिक भाषा (अङ्ग्रेजी : Jhankot Sign Language), (२) जुम्ला सांकेतिक भाषा (अङ्ग्रेजी : Jumla Sign Language), र (३) घान्द्रुक सांकेतिक भाषा (अङ्ग्रेजी : Ghandruk Sign Language) हुन्। यद्यपि यी सांकेतिक भाषाहरूको बारेमा अहिलेसम्मा खस अनुसन्धान छैन, तैपनि राष्ट्रिय नेपाली सांकेतिक भाषा मत्र बोल्ने बहिराहरूको लागि बुझ्न धेरै गाह्रो भएको हुनाले, अलग्गै भाषा मान्नुपर्छ होला।

बाह्य कडीहरू[सम्पादन गर्नुहोस्]

सन्दर्भ सामग्रीहरू[सम्पादन गर्नुहोस्]

  1. Woodward, J. (1993) The Relationship of Sign Language Varieties in India, Pakistan, and Nepal. Sign Language Studies 78: 15–22.
  2. Ulrike Zeshan (2003) Indo-Pakistani Sign Language Grammar: A Typological Outline. Sign Language Studies 3/2: 157-212.
  3. Ulrike Zeshan (2005). Regional variation in Indo-Pakistani Sign Language : Evidence from content questions and negatives. In: U. Zeshan (ed.), Interrogative and Negative Constructions in Sign Languages. Sign Language Typology Series No. 1. Nijmegen: Ishara Press.
  4. Meir, I., Sandler, W., Padden, C., & Aronoff, M. (2010) Emerging Sign Languages. In M. Marschak & P. Spencer (eds.), Oxford Handbook of Deaf Studies, Language, and Education, Volume 2. Oxford: Oxford University Press. 267-280.
  5. Senghas, A. & Coppola, M. (2001) Children Creating Language: How Nicaraguan Sign Language Acquired a Spatial Grammar. Psychological Science 12/4:323-328.
  6. MW Morgan (2012). "Through and Beyond the Lexicon: A Semiotic Look at Nepal Sign Language Affiliation." Paper given at Himalayan Languages Symposium, Varanasi, India on 11 Septmember 2012.